Profylax mot infektiös endokardit
Framtagen 2003 av:
Harriet Hogevik, infektionsläkarföreningen
(sammankallande)
Johan Blomgren, Sveriges tandläkarförbund
Jan Eskilsson, kardiologföreningen
Publicerad 2003-10-21
Bakteriell endokardit orsakad av alfastreptokocker och enterokocker
var före antibiotikaeran en sjukdom med 100% mortalitet.
När antibiotika introducerades ville man i analogi med profylax
mot reumatisk feber förebygga denna svåra sjukdom som
ansågs ha samband med olika ingrepp i slemhinnor, främst
i munhålan.
En mängd antibiotika-profylaxregimer har funnits sedan
lång tid, i Sverige finns likformig profylaxrekommendation
sedan 1988 (1).
Idag är endokardit orsakad av alfastreptokocker en sjukdom med
låg mortalitet, 2-5% (2, 3). De flesta dödsfall av
endokardit orsakas av bakterier som ej förekommer i
munhålan. Publicerade systematiska kunskapsöversikter
saknas. De epidemiologiska studier som finns har inte kunnat visa
nytta av antibiotikaprofylax (4, 5, 6), sannolikt p.g.a. att de
flesta endokarditepisoderna uppkommer utan tidssamband med ingrepp
av något slag. Detta är logiskt eftersom bakteriemi
uppstår vid dagliga aktiviteter som tuggning och tandborstning
likaväl som tandläkarens intervention i munhålan.
Däremot finns visat minskad risk för insjuknande hos
klaffsjuka individer med gott munhålestatus (4).
Mot fortsatt antibiotikaprofylax talar, förutom ej visad nytta:
risker för antibiotikabiverkningar, resistensutveckling hos
patientens normalflora ledande till att en eventuell endokardit
eller annan infektion blir mer svårbehandlad.
- En allmänt god tandvård för klaffsjuka personer
kan således förväntas ha en profylaktisk effekt mot
insjuknande i endokardit.
- Idag finns vaccin mot pneumokocker som orsakar 3% av
endokarditepisoderna, med fulminanta förlopp. Nyttan av detta
vaccin ur endokarditsynpunkt är ej specifikt studerad.
- Influensa som ingångsport för endokarditorsakande
bakterier, främst S.aureus förekommer i alla
epidemiologiska studier och patientserier avseende endokardit men
årlig influensavaccination som profylax mot endokardit finns
ej studerat.
- Förebyggande åtgärder mot intravenöst
missbruk skulle kunna minska IE-incidensen men finns ej
studerat.
Evidensgradering
Då systematiska sammanställningar avseende nyttan av
endokarditprofylax saknas och inga randomiserade eller andra studier
av godtagbar kvalité stöder nyttan av densamma kan ingen
evidensbaserad rekommendation ges (4,5).
Antibiotikaprofylax mot endokardit kan även
fortsättningsvis övervägas enligt följande,
endast grundat på konsensus:
Patienter med genomgången endokardit, komplicerade cyanotiska
kongenitala vitier och personer med kirurgiskt åtgärdade
klaffar har högre risk för insjuknande i endokardit,
respektive blir svårare sjuka varför antibiotikaprofylax
även fortsättningsvis, i väntan på bättre
epidemiologiska studier rekommenderas för dessa grupper.
De ingrepp som bör föranleda profylax är de samma som
i föregående rekommendationer, förutom att
antibiotika vid varje KAD-byte inte längre tillrådes.
Antibiotikaregimen är också oförändrad, medan
maxdosen amoxicillin sänks till 2 g i enlighet med
internationella rekommendationer (7).
Sammanfattningsvis innebär detta att antibiotikaprofylax mot
endokardit blir aktuellt för betydligt färre patienter
än tidigare rekommenderat.
Definition av riskpatienter samt ingrepp som bör
föranleda profylax
RISKPATIENTER
Personer med:
- implanterade hjärtklaffsproteser eller annan
klaffkirurgi
- tidigare känd episod av endokardit
- komplicerade cyanotiska kongenitala vitier
AKTUELLA INGREPP (observera avser endast ovanstående
riskgrupper)
Munhålan: Oralkirurgiska ingrepp, tandextraktion,
parodonotalkirurgi, biopsi, depuration (=tandstensskrapning),
tonsillektomi, adenoidektomi.
Luftvägar: Fiberbronkoskopi med biopsi, bronkoskopi med
stelt instrument.
Mag-tarmkanal: Esofago-gastroskopi med biopsi,
esofagusdilatation, sklerosering av esofagusvaricer, prokto-,
rekto-, koloskopi med biopsi, gallblåse-,
colon-, rectumkirurgi.
Urogenitalområdet: Uretrasondering, cystoskopi,
prostatakirurgi, urinvägskirurgi, vaginal hysterektomi.
Lämplig antibiotika vid endokarditprofylax
| A. PATIENTER SOM TåL PENICILLIN |
|   |
| Oral tillförsel | Amoxicillin 50 mg/kg (max 2 g) i engångsdos 1
timme före ingreppet |
Parenteral tillförsel (vid större
ingrepp, generell anestesi) | Ampicillin 2 g +
aminoglykosid (gentamicin, tobramycin, netilmicin 2 mg/kg eller
amikacin 7,5 mg/kg) i intravenös engångsdos 30-60 minuter
före ingreppet |
|   |
| B. PATIENTER SOM äR öVERKäNSLIGA
MOT PENICILLIN |
|   |
Oral tillförsel (vid ingrepp i
munhåla och luftvägar) | Klindamycin
15mg/kg (max 600mg) i engångsdos 1 timme före
ingreppet |
Oral tillförsel (vid ingrepp i
magtarmkanal och urogenitalområdet) | Trimetoprim 5 mg/kg (max 300 mg) i engångsdos
½-1 timme före ingreppet |
Parenteral tillförsel (vid större
ingrepp, generell anestesi) | Vancomycin 15 mg/kg
(max 1 g) i intravenös engångsdos, infunderas
långsamt in under 60 minuter före
ingreppet |
Referenser:
- Cars O, Nord CE, Nordbring F. Antibiotikaprofylax mot endokardit
. Läkartidningen 85:1046-7,1988
- Svenska endokarditregistret 1995-2000, årsrapport
2001
- Olaison l. Infective endocarditis. Studies on diagnostic
criteria and effects of treatment (thesis) Göteborg, Sweden.
Göteborg University 1997
- Strom BL et al Dental and cardiac risk factors for infective
endocarditis. A population-based, case-control study. Ann Intern Med
139:761-9,1998
- Van der Meer JTM et al Efficacy of antibiotic prophylaxis for
prevention of native-valve endocarditis. Lancet 339:135-9,1992
- Durack DT (Ed) Antibiotic for prevention of endocarditis during
dentistry. Time to scale back? Ann Intern Med 129:829-31,1998
- Dajani et al. Prevention of bacterial endocarditis.
Recommendations of American Heart Association. Clin Infect Dis
25:1448-58,1997
|